linn riscolls

Har försökt få tag i Ronny här på kvällskvisten. Säga godnatt. Slicka lite på luren. Blöda ner mig. Han svarar inte. Förbannat tradigt att kolla teve själv om kvällarna. Måste prata med någon. Jag behöver skaka av mig min sällskapsnoja. Det pirrar i hela kroppen och trots att jag precis nyligen gratat strunt i mobilen hmmm'ar jag lite för mig själv för att känna av att stämbanden fortfarande fungerar. Önskar att jag hade någon att dela soffan med. Ensamhet suger på söndagar. Nyheterna uppdaterar om svälten i Afrika. Vrålar skällsord åt ödet inombords. Förbannade verklighet. Varför de och inte jag? Knappar in UNICEF på luren och skänker en slant. Förhoppningsvis hjälper det någon.