Tidigare i veckan märkte jag att på något sett, har råttjävlarna som bor i mina väggar, lyckats lirka ut nötterna ut TVÅ av mina råttfällor jag har lagt ut. Dom har alltså fått tag i nötterna utan att fällan smäller igen. Då fick jag panik och efter det har mina trogna katter sovigt inne hos mig varje natt.
Men igår såg jag något otroligt vidrigt. Råttbajs på mitt golv. YEEES vad mysigt! Så snälla kattjävlar, snällasnällasnäääällla! Börja bete er lite mer som galna tigrar än som två soff potatisar. Inte så svårt och inte alls mycket begärt. Tack!
Idag har jag avvarat tre sekunder till att ge femtio kronor till rädda barnen.Det är för första gången har jag skänkt pengar till Rädda Barnen. Nu får det vara nog på eländet! Det krävs inte mycket av mig för att göra skillnad, och precis lika lite av dig. . SMS'a KATASTROF till 72950 så skänker du 50 kr. SMS's 10KATASTROF till 72950 så skänker du 10 kr. . Det går inte att tvinga folk till att bidra med en ynka välgärning men nog fan är värt ta fasta på för samtliga som kan klappa sig mätta om magen och rapa lite efter kvällens middag.
Har fullt upp i skolan. Hehe. Sitter och ritar av en bok och en rund ljus kopp. Boken blir sne och alldeles för tunn, har setat hela förmiddagen och försökt få den som realistisk som möjligt. Kommer aldrig i hela mitt liv lyckas, jag är verkligen ur usel på att rita.
.
Annars är jag bara sjukligt trött och länktar hem till min sköna säng.
Låter lite bilder visa hur min dag har varit. Skolan först, sen ner mot stan, mys med pojken och sen hem och gjorde en riktig brakmiddag. Hehe äggröra.
Ny vecka. Nya möjligheter. Är det inte så man säger? Upplyftande tanke. Min halsbränna har tagit fart igen. "Drick inte kolsyrat när du har halsbränna". Så säger man. Det vet jag. Ändå gör jag precis tvärt om. Spänn fast säkerhetsbältena och upp med mungiporna, ingen tid för depp här inte.
Placerar mig i soffan för andra dagen i rad. Idag inte pågrund av att jag har ett läkar besök att uträtta. Idag pågrund av att antibiotican leker rövare i magen på mig. Ligger nog kvar här hela dagen, käkar turkisk yogurt med socker och solrosfrön. Låter kanske skit äckligt, men helt ärligt talat så är det faktiskt gott.
Vi säger att han hette Sully. Han överlevde en helvetes jakt och stendog inkapslad i Veckans NU. Too bad. Tips från coachen: Ibland gäller det att välja sina landningsbanor med omsorg. Är du en mosquito som drar en flygtur i lilla Munktorp, undvik exempelvis att placera en picknick på det enda vita området som existerar i min närhet. Du syns och blir indirekt ett irritationsmoment som måste utplånas.
Hannibal på teve. Gör allt för att undvika skärmen med blicken, köttätande grisar känns rätt passé. I morgon sticker jag troligtvis hem till Tigern, chillar och myser. Höhö. Av ett proppat schema att döma går vi en bra lördag till mötes.
Slänger mig framför soffan med en tekopp, ett stycke mobil och datorn. Blir inge skola idag, har väääärldens uringvägsinfektion. Istället blir det raka vägen till familje läkarn. Skolan är som himmlen om man jämnför med att gå till läkarn.
Tystnad. Obegriplig tystnad, men ändå den enda stund på dygnet jag tillåter mig själv att sjunka in i mina tankar. Rensa ut fanskapen. Fundera. Minnas. Reflektera. Njuta. Nattmänniska, det är jag när mörkret lägger sig. På somrarna tar jag spring skorna, springer kilometer efter kilometer, med vita lurar som sköljer sinnet. Det hjälper mitt välmående. Att få komma bort. Andas. Figurera. I ensamhet. Ibland är det rätt bra.
Orkar inte ens ta mig ut till mitt eget rum. Borde plugga körkorts teori, borde plugga till skolan, borde städa mitt rum. Jag borde göra allt som jag inte vill göra. Jag vill bara lägga mig med min otroligt nördiga Harry Potter bok och däcka i soffan. Men i soffan sitter pappa och tjatar om allt jag borde göra. Jävla i-lands problem!
Håller ni med mig om att den svenska hösten har en dämpande inverkan på kroppsrörelser? Att man hellre slänger sig platt på magen i sängen, placerar hakan på en huvudkudde och glor rätt in i väggen istället för att göra de mest självklara sakerna, som att gå ut i köket och stänga av kokplattan till äggen som kokat i snart 20 minuter.
'
Jag är en sån under hösten. En avdankad kropp som varken tänker eller agerar. På ett ungefär. Idag har jag visserligen tagit mig in till stan och hem igen, tvättat, dammsugit och torkat golvet. Men det har jag inget minne av, det bara hände. Hösten är inte till för mig, och jag finns inte till för den. Framförallt inte september. Jag ogillar september precis lika mycket som Tomten avskyr julafton. Det blir bara repetition av en mängd krävande situationer, inslutna i en omgivning så mörk att ögonen inte hinner vänja sig vid ljuset innan det blir bäcksvart igen. I want some light folks.
Åt en go lunch på Två rum och kök. KÖTTBULLAR och stuvade mackaroner. Om det är som man säger "du är vad du äter" så kommer jag snart rulla fram som en köttbulle eller ringla fram som en skruvad makaron i en kletig gegga. Eller så kanske jag får fjäll över hela kroppen, massor med fenor och börjar säga blubb blubb.
Det börjar kännas i halsmandlarna! Snabba ryck! Ladda kastrullen, pimpa vattnet till hundra grader och släng dig i sängen! There is only one thing to do. Upp med hakan ta ett djupt andetag svep två kannor te tillsätt Anna Skippers mirakeldroppar och gurgla honung... och pray for your life, man.
Kvällsmaten slank ner alldeles för snabbt. Ligger utslagen framför någon usel rulle (i brist på annat) och försöker koppla bort muskelvärken som drabbat my ass och höger vad. Fyra färska fotblåsor har jag också hunnit dra på mig vilket förvandlar kvällsduschen till en dans på nålar. Mina fötter är ett kvaddat område som bör tas omhand när jag beslutar mig för att bli kvinna, på heltid. Internetuppkopplingen ligger way down below min frustrationsnivå, och det verkar inte bli bättre. Damn. What to do? Slänga sig framför laptopen och se klart Desperate Housewives? Yep, men funderar på att först smsa karln lite och slicka på luren. Sounds like a plan.
Är faktiskt jätte nöjd med att jag ens kom runt, sen tiden var väl inte den bästa. Men hallå? Jag är fortfarande halv sjuk och hostade som ett as efter loppet.
Vaknade för en halvtimme sen, proppade i mig en rejäl frukost, satte skavsårs plåster över hela fötterna (bara i fall att) och nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli tjogo över nio. Då bär den stora bussen med hela min hejjaklack iväg mot arboga och klockan halv elva går starten. 1,2 mil. Jag kommer dö.
Medans jag står och sminka mig börjar Vendela gå helt bananas på badrums dörren, så jag släpper in henne och nu står hon envist och frågar "varför" så fort jag försöker sminka mig. Du är bra tokig vännen min.
Även fast det är fredag är jag på sjukt dåligt humör. Länktar bara tills jag kommer hem, får gosa ner mig i sängen och gå i ide tills på måndag. PMS humöret har verkligen tagit över kan man säga. Orkar inte va tjej med jävla hormon skit! Fan vad förbannad jag blir.
Fick springa genom regnet till tåget, paraplyet blåste in i mitt huvud hela tiden. Jag fick damp. Hade lust att kasta iväg paraply-fan och bara ställa mig och slå på allt som kom i min väg.
Vet ni vad som sköljde över mig i dag? En känsla av att ha blivit ett laptop-luder som säljer sin kropp till lathet varje dag. Vet ni hur jag fick den känslan? Det gjorde ont i hjärtat när jag sprang fem kilometer. Jag trodde verkligen att jag var snäppet från att drabbas av funktionsstillestånd och ville egentligen bara slänga mig ner på marken, blicka upp mot himlen, och ta farväl. Det här med att träna har alltid varit som en naturligt sak under min uppväxt, typ som att käka mat och skita därefter, men jag har tamefan aldrig kännt mig så missplacerad som jag gjorde under halvtimmessträckan i dag. Jag var en sån där som tittade bakåt en gång var tionde meter för att försäkra mig om att ingen spanade in mitt desperata försök att ta mig framåt, en sån som kollade upp mot himlen och bara önskade att Gud skulle ha en förjävlig dag han också och stena mig i skallen, eller (om ni så vill) enklare uttryckt: en tjej utan kondition.
Jag är en tjej utan kondition som blir andfådd bara av att andas. En tjej utan kondition som varje dag ser sig själv i spegeln, sjukt motiverad, och tänker: TODAY is the day. Men som varje kväll slänger sig i soffan med godispåsen i knät, fortfarande sjukt motiverad, och tänker: TOMORROW is the day. Jag är en tjej utan kondition som dagligen påminner sin pojkvän om att han är fantastiskt sexig med sitt sex-pack och som dagligen inväntar ett välformulerat svar typ... "Älskling, vet du att den där Megan Fox påminner sjukt mycket om dig?". Jag är en tjej utan kondition som är fantastiskt nöjd med att ta hissen och smutta på colan i höger näve samtidigt som jag bestrålar mitt vänsta öra med mobilcancer. Jag är en tjej utan kondition som mer än gärna skulle beställa piller på postorder för att absolut inte behöva skumpa fläsket i en jogging runda. Jafan, jag är en en tjej utan kondition som verkligen har all anledning i världen till att bli otränad.
För tillfället har jag svenska lektion. Förstår inte riktigt vad det är vi ska göra. Något med ett repotage om indredning. Tror jag ska dra det kortaste strået och göra ett repotage om Cia's konstväxter och ting. Hehe ett repotage om mitt eget jobb, kanske intervjuar mig själv också? EXKLUSIVT!!
Låg precis och ögla igenom min gamla skolkalender från förra året. Kom fram till min och Williams års dag där han, redan efter bara nån månad tillsammans, skrivit en gullig liten truddelutt om hur mycket han älskade mig och jag tänkte "shit det där kommer jag va tvungen att stryka över sen, vi kommer aldrig lyckas vara tillsammans ett helt år".
Men nu, efter mer än ett år fattar jag inte ens hur jag tänkte. Jag klarar mig inte utan honom, han är min klippa som jag håller hårt i för jag vill inte falla. Utan honom skulle jag falla och jag älskar honom fortfarande lika mycket, om inte mer än vad jag gjorde för ett år sen.
Mormor: Vart vill du åka då? - Kanada. Mormor: Ja juste. Men åk dit. Kanada är ju häftigt! Grand Canyon och så. - Japp, skithäftigt. Sist jag kollade låg Grand Canyon utanför Las Vegas. Men det kan hända att det har flyttat på sig sedan dess...
