Det är en känslomässig berg- och dalbana just nu. Där jag inte enbart gått till mig själv för att finna positiv energi, utan även sållat vad som gör mig lycklig i min omgivning. Det är en pärs att se sanningen i vitögat. Talar i timmar med mannen min, saknar honom konstant när vi inte ses. Ibland tar vi oss framåt, andra gånger sitter vi tysta. I minuter. Vi är varandras motsatser i mycket, motsatser jag respekterar så oerhört men ibland har svårt att acceptera. Olikheter i samklang är en perfekt kombination, vi måste bara lära oss att hantera dem... hantera oss själva, liksom så många gånger där känslor är involverade. Min dominans jämte hans vänlighet kan ibland få vågen att slå i golvet. Idag vet jag att jag måste se till mina egna intressen för att fungera, omge mig med människor som utstrålar tillgivenhet. Rensa ytligheter. Tillåta mig själv att älska. Våga helt. Vi påminner oss ständigt om kärlek. Passion. Längtan. Livet. Det är oerhört nyttigt med egentid för att få fart på tankekraften och det är nu verkstaden sätts i rullians på riktigt. Hand i hand med framtiden, mina förtjusande vänner och honom.